DAC 6 är ett EU-direktiv som innebär att rådgivare åläggs en skyldighet att informera relevanta skattemyndigheter om kunders gränsöverskridande arrangemang. Syftet med informationsskyldigheten är att bekämpa skatteflykt, skattefusk och skatteundandragande.

Direktivet implementerades i svensk lagstiftning genom lag (2020:434) om rapporteringspliktiga arrangemang jämte ändringar i skatteförfarandelagen (2011:1244) m.fl. lagar som trädde ikraft den 1 juli 2020.

För att ett arrangemang ska vara rapporteringspliktigt ska det vara gränsöverskridande och uppvisa åtminstone ett av de kännetecken som indikerar att det kan finnas risk för skatteundandragande. Dessa kännetecken definieras i lagförslaget och har en bred träffyta. Detta innebär att arrangemang (t.ex. en transaktion) som genomförs utan skatteskäl kan träffas av rapporteringsplikt. Det ska även noga noteras att rapporteringsplikten omfattar rådgivare som deltagit i transaktionen och då oavsett om de lämnat skatterättslig rådgivning eller inte.

Advokater i Sverige har en särskild reglerad tystnadsplikt. Den svenska lagstiftningen har därför gjort undantag för advokaters rapporteringsplikt. Mot den bakgrunden ska Gernandt & Danielsson inte rapportera några arrangemang till Skatteverket om det inte är så att vår klient uttryckligen instruerar oss om att rapportera och i samband med detta befriar oss från tystnadsplikten. Om klienten inte instruerar oss att rapportera svarar i första hand övriga rådgivare för att transaktionen rapporteras (och i sista hand klienten).

I de fall vi inte rapporterar ett arrangemang till Skatteverket säger regelverket att vi ska informera klientens andra rådgivare om att de ska rapportera. Enligt Advokatsamfundet kan vi dock inte göra det utan att bryta vår tystnadsplikt. Det innebär att vi inte heller kommer att informera andra rådgivare om deras plikt att rapportera.

Den nya lagen hittar du här.